Betong är en central del i samhällsbyggandet. Materialet har använts i byggnation i tusentals år, ända sedan romartiden. Mångsidigheten och de tekniska egenskaperna har gjort betong till världens mest använda byggmaterial.
Här svarar vi på vanliga frågor om betong, cement, klimatförbättrad betong, alternativa bindemedel, klimatberäkningar och livscykelanalys.
“Betong är världens mest använda byggmaterial och är avgörande för att bygga framtidens samhälle.”
Karin Gäbel
Chief Sustainability Officer
Thomas Concrete Group
Cement är ett bindemedel som tillsammans med vatten binder samman sten, grus och sand till betong. Cement utgör ungefär 10 procent av betongens innehåll men står normalt för omkring 90 procent av betongens klimatavtryck.
Cement tillverkas genom att en blandning av kalksten och lera värms upp till cirka 1 450 grader. Vid uppvärmningen frigörs koldioxid ur kalkstenen. Cirka två tredjedelar av utsläppen från cementtillverkningen kommer från denna kemiska process. Resterande utsläpp kommer främst från de bränslen som används för uppvärmningen.
En direkt åtgärd för att reducera betongens klimatavtryck är därför att minska cementhalten och använda alternativa bindemedel, samtidigt som kraven på kvalitet, funktion och prestanda uppfylls.
Betong som har dokumenterat lägre klimatavtryck jämfört med relevant branschreferens enligt Svensk Betongs Vägledning klimatförbättrad betong benämns klimatförbättrad betong. Mängden alternativa bindemedel anpassas bland annat efter konstruktion, exponeringsklass och övriga projektkrav.
Klimatförbättrad betong är betong med dokumenterat lägre klimatavtryck jämfört med relevant branschreferens enligt Svensk Betongs Vägledning klimatförbättrad betong. Betongen ska samtidigt uppfylla de krav på kvalitet, funktion och prestanda som gäller för den aktuella användningen.
Klimatavtrycket minskas genom att betongrecepten optimeras, cementhalten sänks där det är tekniskt möjligt och en del av cementen ersätts med alternativa bindemedel.
När vi beskriver våra klimatförbättrade produkter använder vi nivåerna i Svensk Betongs Vägledning klimatförbättrad betong. Nivåerna anger reduktionen i klimatavtryck jämfört med definierade branschreferenser. Aktuell nivå och jämförelsegrund framgår av produktinformationen och tillhörande EPD.
Läs Svensk Betongs Vägledning klimatförbättrad betong
Idag erbjuder vi klimatförbättrad betong med upp till 60 procent lägre klimatavtryck för vissa produkter och användningsområden, jämfört med relevant branschreferens. Tillgänglig nivå beror på produkt, tekniska krav och projektets förutsättningar.
Alternativa bindemedel är mineraliska material med cementliknande egenskaper men avsevärt mycket lägre koldioxidutsläpp. De här materialen reagerar och hjälper till att fungera som limmet i betongen och binda ihop de ingående delmaterialen.
De alternativa bindemedel som Thomas Betong använder kan vara restmaterial från andra industrier eller naturligt förekommande material. Idag används främst masugnsslagg från stål- och järnindustrin och, i vissa projekt och marknader, flygaska från energisektorn.
Slagg
Masugnsslagg är en restprodukt från stål- och järnindustrin. Slaggen mals till pulver och kan ersätta delar av cementen som bindemedel i betong.
Flygaska
Flygaska är ett mineraliskt restmaterial från rening av rökgaser vid viss förbränning. Användningen beror på produktkrav, tillgång och gällande standarder.
Vi använder alternativa bindemedel som är CE-märkta när sådan märkning är tillämplig och som uppfyller relevanta standarder och kemikaliekrav. Materialen provas och kontrolleras enligt gällande krav.
De alternativa bindemedel som används idag transporteras huvudsakligen med båt från Tyskland och lossas vid Thomas Cements hamndepåer i Landskrona, Uddevalla och Oxelösund.
Karbonatisering är en naturlig kemisk process där betong tar upp koldioxid från luften. Hur mycket koldioxid som tas upp beror bland annat på betongens sammansättning, exponerad yta, miljö och livslängd.
Karbonatisering är en kemisk reaktion som sker när koldioxid i luften reagerar med kalciumhydroxid som finns in i betongen. Det som sker är att kalciumhydroxiderna omvandlas tillbaka till kalksten, som är ett ursprungsmaterial i tillverkning av cement. I den här processen binds CO2 in i betongen.
I genomsnitt återabsorberas cirka 20 procent av de CO2‑utsläpp som uppstår vid cementtillverkning under en betongkonstruktions brukstid, där en betydande del sker inom de första 25 åren. När betongen krossas i slutet av sin livslängd tar den dessutom snabbt upp ytterligare CO2.
Det finns standardiserade metoder för att beräkna hur mycket CO2 som tas upp genom karbonatisering och hur detta ska redovisas i EPD:er.
I EPD:er för betong redovisas karbonatisering både i användningsskedet (B1) och i slutskedet av livscykeln (C).
Du kan läsa mer om karbonatiseringen i IVL:s rapport CO2 uptake in cement-containing products och IPCC:s rapport Climate Change 2021
1 ton koldioxid motsvarar:
Uttorkningsegenskaperna beror på betongreceptet, konstruktionen och förhållandena i det aktuella projektet. Klimatförbättrad betong kan i vissa tillämpningar ha motsvarande eller förbättrade självuttorkningsegenskaper, men hållfasthetstillväxt och fukttransport behöver bedömas för den valda produkten.
Betong med slagg kan ha långsammare hållfasthetstillväxt under de första dygnen och behöver därför skyddas och följas upp utifrån temperatur och övriga förutsättningar.
Om projektet har särskilda krav på snabb och styrd uttorkning rekommenderar vi Thomatork, som är utvecklad för detta användningsområde.
Redan 2006 inledde Thomas Betong och C-lab provningar där en del av cementen ersattes med stenkolsflygaska. Produkter med denna typ av bindemedel levererades bland annat till Norra länken i Stockholm.
Fram till 2011 fortsatte leveranser av betong med stenkolsflygaska till olika byggprojekt i Sverige.
Idag tillverkar och levererar vi betong med upp till 60 procent lägre klimatavtryck för vissa produkter och användningsområden jämfört med relevanta branschreferenser. Vårt utvecklingsarbete fortsätter med fokus på att minska produkternas dokumenterade klimatavtryck och utveckla lösningar med mycket låga utsläpp.
Växthusgaser, GHG (Green House Gases), är gaser i atmosfären som bidrar till växthuseffekten och den globala uppvärmningen.
De viktigaste växthusgaserna är:
| CO2 | Koldioxid | Bildas vid förbränning av kolhatiga bränslen samt vid industrirpocesser och avskogning. |
| CH4 | Metan | Främst från nedbrytning av organiskt avfall, utvinning, bearbetning och distribution av fossila bränslen. |
| N2O | Lustgas | Användning av kvävebaserade gödselmedel, fossila bränslen samt industriprocesser. |
| HFC | Fluorkolväten (hydrofluorkolväten) | Oftast från läckage från luft- och kylsystem, värmepumpar. |
| PFC | Perfluorkarboner | Kommer från produktion av bland annat aluminium samt halvledar- och elektronikindustrin. |
| SF6 | Svavelhexafluorid | Från el- och elektronikindustrin. |
| NF3 | Kvävetrifluorid | Släpps främst ut vid tillverkning av elektronik, halvledare och solceller. |
Olika växthusgaser har olika uppvärmningspotential, så kallad GWP.
GWP används för att jämföra klimatpåverkan från olika växthusgaser i relation till koldioxid under en bestämd tidsperiod. Utsläppen räknas om till en gemensam enhet: koldioxidekvivalenter, CO₂e.
CO₂-ekvivalenter, CO₂e, är en standardiserad enhet som används för att uttrycka klimatpåverkan från olika växthusgaser i relation till koldioxid under en given tidsperiod.
Koldioxidavtryck är den totala mängden utsläpp av växthusgaser från en produkt eller aktivitet, uttryckt som koldioxidekvivalenter, CO₂e, och med en tydligt angiven systemgräns.
CO₂ är den dominerande växthusgasen i cementens och betongens klimatavtryck. Andra växthusgaser, exempelvis metan och dikväveoxid, kan förekomma indirekt genom bränsle- och elanvändning.
Cement är bindemedlet som tillsammans med vatten binder sten, grus och sand till betong. Betong består normalt av omkring 10 procent cement, men cementen står ofta för 90-95 procent av betongens klimatavtryck.
Vid cementtillverkningen uppstår utsläpp dels genom den kemiska reaktion där kalksten omvandlas till kalk, dels genom den energi som krävs för uppvärmningen. Transport av råvaror, betongtillverkning och distribution till byggarbetsplats bidrar också till klimatavtrycket.
Betong med nära noll klimatavtryck är betong vars klimatavtryck har reducerats till en mycket låg, tydligt definierad och verifierad nivå. Definition, systemgräns, beräkningsmetod och jämförelsegrund ska alltid anges nära påståendet.
Nettonoll över hela livscykeln innebär att utsläppen först minskas så långt det är tekniskt möjligt och att kvarvarande, svårundvikliga utsläpp balanseras med permanenta koldioxidupptag som ingår i en transparent och verifierad redovisning.
Begrepp som klimatneutral, nettonoll och nära noll ska inte användas som fristående produktpåståenden utan tydlig definition och dokumentation. Ett produktpåstående får inte ge intryck av att utsläpp har eliminerats om det i praktiken bygger på klimatkompensation utanför produktens värdekedja.
LCA är en etablerad metod för att beräkna en produkts eller byggnads miljöpåverkan under definierade delar av eller hela livscykeln, från råvaruutvinning och tillverkning till användning och slutskede.
I LCA‑sammanhang delas en byggnads livscykel in i tre huvudskeden:
Varje huvudskede delas i sin tur upp i flera delskeden. De tre huvudskedena, tillsammans med uppdelningen av byggskedet.
En EPD är en standardiserad och tredjepartsverifierad miljövarudeklaration som redovisar en produkts miljöprestanda baserat på LCA-data och tillämpliga standarder.
EPD:er för byggmaterial omfattar inte alltid hela livscykeln. De omfattar vanligtvis produktskedet A1-A3 och kan även innehålla A4, A5 samt andra livscykelmoduler. Resultaten redovisas per deklarerad enhet, exempelvis kilogram, ton, kvadratmeter eller kubikmeter.
EPD-data används som underlag i livscykelanalyser för byggnader, där resultatet ofta uttrycks per kvadratmeter byggd area.
För att en jämförelse ska bli relevant behöver alternativen ha samma funktion, prestanda, systemgräns, beräkningsperiod och övriga centrala antaganden.
Jämförelsen bör omfatta de livscykelskeden som är relevanta för beslutet. Resultat från olika EPD:er eller LCA:er bör inte jämföras utan kontroll av metod, data, deklarerad enhet och produktens funktion i byggnaden.
Genom att beakta relevanta skeden av hela livscykeln minskar risken för suboptimering, exempelvis att klimatpåverkan minskas i byggskedet (A) men flyttas till användnings- eller slutskedet (B).
Detta kan till exempel innebära att man väljer ett material eller en lösning med lägre initial klimatpåverkan men kortare livslängd, vilket kräver underhåll, reparation eller utbyte för att upprätthålla funktion och prestanda under hela användningsskedet (B).
Detta är särskilt viktigt i byggbranschen, där byggnader används under mycket lång tid och där klimatpåverkan uppstår i samtliga skeden av byggnadens livscykel. Hur stor påverkan respektive skede står för varierar mellan olika byggnader. I detta illustrativa exempel från Boverket står användningsskedet (B) för mer än 40 procent av den totala klimatpåverkan.
När miljöpåverkan under användningsskedet ska beräknas behöver en beräkningsperiod fastställas. LCA‑standarden för byggnader anger att beräkningsperioden ska motsvara den livslängd som krävs av beställare, byggherre eller gällande regelverk.
Byggnader har normalt en mycket lång livslängd och projekteras och uppförs i regel för att hålla i mer än 100 år. Ur ett hållbarhets‑, resurs‑ och klimatperspektiv är det därför viktigt att de byggnader vi uppför utformas för lång livslängd och att de material som används har lång beständighet med ett minimalt behov av utbyte och underhåll.
Det är varken realistiskt eller hållbart att i dag bygga konstruktioner med en livslängd kortare än 100 år. Därför bör en byggnads hela livscykel inkluderas och beräkningsperioden sättas till 100 år. Detta ger en korrekt bild av byggnadens klimatpåverkan samt dess potential att minska och optimera klimatpåverkan under hela livscykeln.
Trots detta begränsas beräkningsperioden ofta till 50 år. Ibland motiveras detta med osäkerhet eller begränsad kunskap om framtida underhåll. I andra fall anges att 50 år motsvarar tiden fram till en större ombyggnad eller prestationshöjande renovering. Sådana resonemang underskattar byggnadens fulla klimatpåverkan och riskerar att skapa en framtida klimatskuld.
Koldioxidinfångning är ett samlingsnamn för tekniker som fångar in koldioxid innan den släpps ut i atmosfären. Vanliga begrepp är CCS, Carbon Capture and Storage, och CCUS, Carbon Capture, Utilisation and Storage.
Teknikerna ersätter inte behovet av utsläppsminskningar, men kan vara ett komplement för utsläpp som är svåra att undvika.
Colosseum i Rom är till stora delar byggt med romersk betong, och Pantheon är fortfarande, omkring 2 000 år senare, en av världens största oarmerade betongkonstruktioner.
Betongen gjorde det möjligt för romarna att skapa konstruktioner med stor komplexitet och storlek. Efter det romerska imperiets fall minskade kunskapen om tekniken i Europa, och under 1700-talet utvecklades nya cement- och betongtekniker.
Betong är ett kompositmaterial som består av ballast, vanligtvis sand, krossad sten eller grus, samt ett bindemedel av cement och vatten. Råvarornas tillgång och transportavstånd varierar mellan olika platser och produkter.
I vissa tillämpningar kan delar av ballasten ersättas med återvunnet material. En del av cementen kan också ersättas med alternativa bindemedel, exempelvis slagg eller flygaska, när produktkrav och standarder medger det. Detta kan bidra till lägre klimatavtryck från betongen.
Betong har många användningsområden och tekniska egenskaper:
