Flera år före patentet genomförde den franske ingenjören Louis Vicat systematiska studier för att producera ett hydrauliskt bindemedel som kunde härda både i luft och vatten. År 1817 lyckades han med denna innovation, vilket var avgörande för byggandet av fyrar och broar. Han delade öppet med sig av sina upptäckter, som publicerades på franska 1828 och översattes till engelska 1837, vilket möjliggjorde vidare utveckling.
Å andra sidan säkrade Aspdin ett patent som varken var särskilt detaljerat eller vetenskapligt. Det är troligt att han aldrig lyckades producera det vi nu kallar “Portlandcement”.
Det var inte förrän 1844/45 som man insåg att klinker måste brännas vid mycket högre temperaturer (1450 °C). Aspdin introducerade dock smart namnet “Portlandcement”, troligen valt för att associera hans cement med ett högkvalitativt byggmaterial – en kalksten från Isle of Portland i England, vars utseende liknade detta nya material.
Även om cementet som patenterades 1824 inte är exakt detsamma som det vi idag kallar Portlandcement, markerade det början på en utveckling som har format hela byggindustrin.
John Smeaton och tidiga framsteg
En annan nyckelfigur i denna historia är John Smeaton, som föddes för 300 år sedan i år och anses vara den första civilingenjören. När han byggde Eddystone-fyren 1756 återupptäckte han romerska byggtekniker och gav viktiga insikter som hjälpte till att utveckla hydrauliska bindemedel.
Upptäckterna av Smeaton och Vicat drev forskning som lade grunden för dagens cementtyper. Med tiden växte förståelsen för cementklinkermineraler och hydrering, en utveckling som pionjärades av Henry-Louis Le Châtelier 1887, vilket har varit avgörande för området.
Från historia till framtid
När jag ser tillbaka på detta historiska år inser jag att det i år är 25 år sedan jag började min forskning inom betong – en mycket kort tid i betongens historia – och detta möjliggjordes genom en donation från vår grundare Martin Thomas till Chalmers tekniska högskola.
För att knyta ihop denna 200-åriga historia besökte Thomas Concrete Groups strategiska utvecklingskommitté, inklusive mig själv, nyligen Vicat och familjen Vicat i Frankrike. Under detta besök kretsade diskussionerna kring nya innovationer som kan forma framtiden för cement- och betongindustrin. Mötet gav fruktbara diskussioner om olika tekniska lösningar, från låga koldioxidtillsatser till vetenskapsbaserade innovationer, samt startups som hävdar banbrytande innovationer.
Framtida utmaningar och möjligheter
Att uppnå klimatneutral betong är ett av våra huvudmål. Vi undersöker hur naturliga och konstgjorda puzzolaner kan hjälpa till att minska betongens miljöpåverkan. Genom att kombinera historiska metoder med modern teknik och vetenskapliga innovationer tror vi att vi kan uppnå klimatneutralitet till 2030.
Även om vi står inför betydande utmaningar, går forskningen inom detta område snabbt framåt och visar stor potential. Jag är övertygad om att betong och hydrauliska bindemedel kommer att förbli avgörande inom byggindustrin, med ett större fokus på miljöpåverkan och hållbarhet.
Målet om klimatneutralitet i betongproduktionen är ambitiöst, men tack vare både historiska framsteg och nuvarande utveckling är det inom räckhåll.
För att lyckas måste vårt samhälle och industrin öka investeringarna i både grundforskning och tillämpad forskning. Vi kan också lära oss av historien; det är inte alltid den patentinnehavande startupen med en banbrytande innovation som förtjänar medieuppmärksamhet och finansiering – om inte teknologin är vetenskapsbaserad, skalbar och kan ha en betydande inverkan på klimatförändringar.
